evisvardag.se

Jag såg en intervju på Nyhetsmorgon för flera år sedan och den var så fin på något sätt så jag tänker på den lite nu och då trots att det var så längesen jag såg den. Den kanske inte är så fin egentligen men jag tyckte den ändå beskriver kärlek på något sätt och storyn träffade iaf mig. 

Jag kommer inte ihåg exakt men det var iaf en kille som skulle berätta för sina föräldrar att han var homosexuell och han var så himla orolig för vad de skulle säga och hur de skulle reagera så han sköt på det samtalet hur länge som helst. Han var rädd att de inte skulle acceptera honom, älska honom på samma sätt eller att relationen skulle bli annorlunda mellan honom och framförallt hans pappa (som gärna skojade om allt möjligt och gärna drog skämt om sånt som man kanske inte borde skämta om). Men så en dag tog killen mod till sig och berättade för pappan. Samtalet gick bra och pappan sa att han redan hade räknat ut det och att han vetat det länge. Precis efter samtalet så var killen ändå lite orolig att saker och ting inte riktigt skulle bli som de en gång var, men så när de skiljdes åt och sa hejdå så ropade pappan efter honom. "Kom snart tillbaka, bögjävel!" med det största leendet någonsin. Och killen berättade sen i intervjun att det var det absolut bästa som pappan hade kunnat säga efter det samtalet - för då visste han att allt var precis som vanligt och att pappan inte skulle behandla honom annorlunda eller att relationen inte längre var densamma. Ingenting hade förändrats i relationen med hans pappa trots att hela hans värld hade förändrats. Allt var precis som vanligt. 

Ändå så gulligt ju (trots att storyn innehåller ordet bögjävel). Kärlek är det finaste som finns i alla dess former! Mer kärlek åt folket! 

Och det får avsluta veckans bloggande. Imorgon är det en ny vecka. Sista veckan innan Johan går på tre veckors semester. Som vi ska njuta av att ha honom hemma!! 

Sov gott allesammans!