Senaste dagarna!

Dagarna fortsätter att rulla på. Man behöver liksom inte göra något för att tiden ska gå, det blir en ny dag oavsett vad man gjort med dagen som varit och det är bara att följa med. Jag älskar att man får "en ny chans" varje ny dag. Jag vaknar i princip alltid på bra humör men under smärtskoven är humöret lite lägre än vanligt. Jag låter det vara så och anser att det är fullt mänskligt att deppa ner sig lite när man mår dåligt och har så här vidrigt ont hela tiden.. Jag blir aldrig rädd för att jag blir nere och känner mig deppig när smärtskoven kommer och går. Jag känner snarare att det är ett "friskhetstecken" att humöret följer med måendet. Däremot är det tråkigt och jobbigt att psyket deppar ner sig i smärtskoven och att man inte bara får må bra jämt men man kan inte styra allt här i världen! 

Det har blivit väldigt mycket hemmamys senaste dagarna. Jag har i princip bott i min adidasdress hela veckan (trots att Belle har spytt ner den flera gånger om). 

(null)

Läkarbesöket igår gick bra. Cellprovet såg fint ut, skönt. Lite medicinändringar gjordes i endo-behandlingen och jag har nu gått tillbaka till starkare smärtlindring. Jag har krigat på utan stark smärtlindring (eller med låg dos) ett tag nu men efter lite dialog med läkaren kom vi fram till att det är bättre att stoppa upp smärtskovet hemma med starkare smärtlindring än att tvingas bli inlagd tillslut.. 

(null)

Mitt första riktiga sockeråterfall på det nya året är avprickat. Det tog en vecka. Jag och Lily (mest jag) tryckte 250 g pepparkaksdeg igår. Lily kom på mig när jag stod och åt degen så jag kände mig tvungen att låtsats att vi skulle baka och att man när vi bakade fick smaka litegrann.. Så jag tog fram kaveln och så satt vi där och kavlade och "smakade" degen medan vi "bakade". Förebildernas förebild.

(null)

Jag och Lily har myst i våra matchande Mickey Mouse-pyjamasar. De skönaste pyjamasarna är alltid de som ser barnsligast ut. 

(null)

Älskar morgongoset med den här lilla donnan. Hon är verkligen glad jämt den här tjejen. Hon lyser som en sol varje vaken sekund och jag kan inte ens komma ihåg sist hon var ledsen och grät. Gnälla till och klaga av uttråkning eller brist på uppmärksamhet kan hon göra såklart men så fort man kommer till henne så möts man av det största leendet. Tänk att jag var orolig innan jag fick barn för att jag inte skulle älska dem.. Hur dumt? 

(null)

Äggmackor till frukost är livet. 

(null)

Idag har jag och Belle varit och storhandlat inför helgens kalas. Jag och Johan är såna där typiska människor som kommer ha barnkalasen på leklandet om ett par år. Vi är liksom inga bjuda-hem-människor som gillar att baka och greja. Jag önskar att vi var det dock. Jag tycker att det är så mycket finare med föräldrar som verkligen engagerar sig och fixar hemma inför kalas och liknande men vi är nog ganska easy-way.. MEN! I år blir det hemmakalas minsann! Vi (mest jag kan jag väl erkänna) har fixat och donat så att hon ska få en mysig födelsedag imorgon och kalasfest-dag på lördag.

(null)

Min hjälpreda under storhandlingen. Ganska pinsamt att bli påkommen av personalen mitt under selfie-tagningen på Willys när jag trodde att jag var alldeles ensam men vad gör man inte för att få en bild till bloggen, haha. 

(null)