Slapp och slö!

Vi hade en bra morgon imorse. Efter frukost och morgonbad så klädde vi på oss och gick till förskolan. Lily var glad när jag lämnade och hon sprang in på avdelningen och vinkade hejdå på en gång. Belle sov hela vägen dit och hem, så skönt. 

(null)

Men väl hemma så var det närhetskrankast som gällde igen. I två timmar försökte jag få henne tillräckligt lugn och nöjd för att ligga själv en stund för att få undan lite här hemma men tillslut gav jag upp och la mig i soffan med henne på mig istället. Det blir inte så mycket gjort då men Belle är åtminstone nöjd(are) och lugn(are) och det är värt mycket. Ibland är frustrationen över att inte kunna lägga ifrån sig henne värre än att bara gilla läget och ligga och göra ingenting med henne nära. Det är bara en viss tid som det är så här så det är ingen idé att stressa upp sig. Det är bättre att dra ner på alla krav och förväntningar och inse att det är tufft att ha ett barn med kolik och att allt annat får komma lite i andra hand just nu. Och sen får man ju faktiskt inte glömma att mjölkproteingrejen gjorde hela vårat liv så mycket bättre och det är vi otroligt tacksamma för. Trots att det är ganska jobbigt fortfarande så är det en enorm skillnad - det har varit ännu värre och det får man inte glömma bort.