evisvardag.se

 

Åh jag är glad att någon av er tog upp Hugo vid min lilla frågestund för Hugo förtjänar all uppmärksamhet i världen. Alltså han är verkligen världens snällaste, gulligaste, omtänksammaste, kärleksfullaste och mest underbara lilla hund någonsin. Alltså på riktigt känns det som att vi har tre barn; storebror Hugo, Lily och Belle. Han var ju vårat lilla barn innan vi fick barn på riktigt och han har fortsatt vara en precis lika viktig del i familjen även efter att de riktiga barnen kom. Vissa lägger ju hunden åt sidan när man får barn (såå hemskt!!!) men i våran familj blev Hugo såklart en självklar storebror. Och vilken storebror sedan.... Han älskar verkligen barnen så mycket! Eller nu överdrev jag lite. Han älskar Lily så mycket och skulle göra allt för henne men Belle "tycker han bara om" ännu haha. Det är så roligt att se skillnaden. Lily är ju verkligen Hugos tjej och det har hon varit sedan första dagen de träffades och han har verkigen följt henne hela livet, varje litet steg, varje dag och han är med henne jämt. Han är så himla fin med henne, har sånt tålamod och är bara världens bästa storebror. Man trodde ju att det skulle bli likadant när Belle kom men det blev det inte alls haha. Hugo följde med på varenda blöjbyte med Lily oavsett tid på dygnet, han kom som skjuten ur en kanon vid minsta lilla gnäll ifrån Lily när hon var liten och han kom med leksaker till henne när hon var ledsen. Gulligaste var ju en gång när hon låg i soffan medans jag var på toa och så började hon gråta. När jag kom ut från badrummet kort efter sprang Hugo fram och tillbaka mellan sin hundsäng och Lily i soffan och lämnade leksak efter leksak bredvid henne. Hur gulligt?? 

 

Varje gång Lily sover ute i vagnen så ligger Hugo i princip alltid nedanför på gräsmattan. Han lämnar liksom inte henne alls och skulle aldrig någonsin gå in utan henne. Han ligger där ute tills hon har vaknat helt enkelt. När Belle sover ute i vagnen så ligger han inte där alls utan hon får sköta sig själv tycker han. De gånger som båda barnen sover ute i vagnen så ligger Hugo där ute tills Lily har vaknat men när hon väl går in så följer han med in oavsett om Belle ligger kvar, haha.

 

Samma sak på nätterna.. Hugo håller sig alltid på nedervånigen eftersom vi har grinden stängd på övervåningen och han är fine med att sova där nere. I början kunde Belle skrika och gråta endel på kvällarna men det gjorde inte så mycket men när Lily vaknade och var ledsen någon gång så kom han upp och satt där vid grinden i trappan och tittade undrande med sina finaste bruna ögon: "Är hon ok mamma och pappa?" Älskade lilla vovve. Fast åh nu när jag skriver det här känns det nästan som att vi måste skaffa oss en liten lillebror-hund som kan ta hand om Belle också. Hugo är ju jättesnäll mot henne också såklart men han är inte alls intresserad av henne på samma sätt. Belle får väl bli en sån där riktig badass-brud som klarar sig själv utan en vovve som står upp för henne haha! 

 

Hugo är ganska stor för rasen men han är en renrasig fransk bulldog. Alltså fransk bulldog in my heart för alltid. Jag kommer aldrig att vilja ha någon annan hund än en fralla. Det är sorgligt att de är så sönderavlade och att många har problem med andningen och en rad andra saker men de har världens finaste personlighet och är världens bästa hundras alla dagar i veckan. Hugo har dock inga problem alls egentligen. Han snarkar men enligt veterinären så andas han bra och han orkar hur mycket som helst så snarkningarna verkar inte ha att göra med hans andning. Men han snarkar mest när han ligger på rygg eller på sidan, ligger han vanligt så snarkar han sällan. Ska man köpa en fralla så är det ju viktigt att kolla upp föräldrarna och att andningen verkar vara bra på dem och att de mår bra i övrigt men man kan ju aldrig veta säkert ändå såklart. Vi brydde oss inte om stamtavla eftersom vi inte är intresserade av att ställa ut eller att avla eller liknande utan för oss var det viktigt att hitta en hund med ett bra psyke som var frisk och kry. Stamtavla garanterar ju inte att hunden mår bättre eller är bättre avlad utan det "garanterar" ju egentligen bara att hunden följer rasstandarden och är renrasig och inget av det var direkt viktigt för oss.. Jag vet att det här med stamtavla engagerar många och att åsikterna kring det är oändliga men för oss funkade utan stamtavla klockrent. 

Hugo och hans 7 syskon är ett resultat av en oplanerad men härlig liten snabbis mellan en ung svensk fralla-dam och en utländsk fralla-     Champion som var på besök hos deras människor. Anledningen till att de inte fixade med stamtavla på valparna var för att pappan var just champion och mamman var en "vanlig" liten familjevovve och det var ingen optimal officiell parning men jisses vilket resultat det blev i "verkligheten" även om det inte passade sig på papper. Hugo kommer alltså ifrån från ett par i Uppsala (ingen uppfödare) och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet när vi träffade honom första gången. Hugo sprang (eller ok, han rultade för att han var så stor) raka vägen fram till Johan när vi kom dit och så låg han där och gosade med oss tills vi skulle åka hem igen en timme senare så man kan säga att det var Hugo som valde oss och inte tvärt om. Det var ett enkelt val men nu i efterhand känns det ändå så läskigt att vi faktiskt valde honom och att det var ety beslut som gjorde att det var just han som fick följa med oss hem. Tänk om vi hade tagit någon annan och inte Hugo??

 

Fransk bulldog är en "stor hund men i ett förhållandevis litet format". Hugo väger 15 kg (men skulle förmodligen behöva gå ner ett par kg för att vara i toppform) men han är mycket grövre än vad våran förra fralla Edward var så han är stor i förhållande till rasstandarden som är 8-14 kg. Det jag älskar med frallorna är att de orkar hur mycket som helst men "behöver" egentligen ingen särskild motion egentligen. Kommer han inte ut på en promenad en dag utan vi ligger och slappar i soffan så är det inte hela världen utan han tycker att det är ganska skönt men känner vi för att promenera två mil dagen efter så hakar han på det också och älskar det. De liksom finner sig i allt hela tiden! Vi har ju gården instängd så att han kan vara ute och busa som han vill om dagarna och jag försöker ta en timmes promenad om dagen med honom men den senaste tiden har det inte alls fungerat att få ihop vardagen så. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka till det igen när jag läkt efter op. 

Hugo följer med oss på allt jämt och jag skulle aldrig någonsin oroa mig över att han skulle göra något mot någon annan varken hund eller människa. Så himla genomsnäll. Bästa bästa Hugo.

Här kommer en liten bildbomb på våran fyrbenta älskling! <3