Höststädning!
Vi fick besök av Johans morfar och moster idag medan vi grejade ute. Det var så skönt ute så vi drog fram trädgårdsmöblerna till solen och satt där och fikade för sista gången innan utemöblerna åkte in för vintern!
Vilken underbar höstdag.
Annars då? Jag tycker att jag mår bättre och bättre efter operationen för varje dag som går. Jag känner mig fortfarande lite sore men de har ju faktiskt sliceat i halva min mage.. Jag försöker att inte få panik för att smärtan är väldigt närvarande
fortfarande utan intalar mig att jag fortfarande är "nyopererad" och att allt måste få ta sin tid. Jag mår trots allt mycket bättre än innan operationen och jag kan kissa smärtfritt för första gången på 15 år. Bara det är ju magiskt.
Om det så skulle vara det enda som blev bättre efter den här operationen så är jag läkaren i London evigt tacksam. Jag har legat på en ständig smärtnivå på ca 8/10 i VAS de senaste två månaderna (trots hästmängder av smärtlindring)
- nu är jag nere på kanske 4-5 (med betydligt lägre medicinering) och det är ju verkligen helt fantastiskt MEN det är forfarande en lång väg kvar att vandra (som man så fint säger)... man får liksom ta en dag i taget
och inte analysera och tänka alltför mycket. Jag inser att den här operationen liksom var någon slags brytpunkt på många olika plan för mig och jag försöker förhålla mig till det nya livet efter op nu även om jag själv inte riktigt
vet vad det innebär ännu. Jag har iaf insett att jag har extremt svårt för att hitta ett förhållningssätt till allt nu men jag tror och hoppas att allt kommer falla på plats tillslut så småningom.