You are not alone!

Ikväll är jag och Belle själva här hemma. Johan är i Gävle på Brynäsmatch och Lily sover hos sin farmor och farfar. Efter att jag skjutsat iväg Johan vid kl 15 och Lily blivit upphämtad av Eva kort efter så drog vi på oss varma och regnsäkra kläder jag och Belle och så tog vi med Hugo och gav oss ut på en mörk långpromenad i duggregnet! Fantastiskt härligt. 

Annars har vi mest ätit godis, tittat på hockeymatchen och sjungit sånger. Här sjunger jag hockey-hejaramsa och Belle håller på kiknar för att det är så kul! 

(null)

(null)

(null)

Alltså jag fick sån himla kärleksattack till våra små älsklingar idag (igen.. jag får det väldigt ofta men idag var den starkare än någonsin). De är verkligen fantastiska, underbara och helt perfekta båda två! Jag är så tacksam varje dag för att vi fick - inte bara en utan TVÅ små prinsessor. Men jag kommer aldrig att ta det för givet. 

Jag hade ju fått domen att det förmodligen inte skulle bli några egna barn för min del. Det var ju en fruktansvärd ovisshet och en kamp (även om våra IVF:er gick väldigt smidigt och smärtfritt i jämförelse med många andras) som ledde oss fram till våra tjejer. Men lyckan när vi visste att IVF:ernas resultat gjorde att det helt plötsligt fanns hopp och att det faktiskt verkade som att allt skulle gå vägen var absolut total. Men även om vi lyckades så vet jag att det finns så många där ute som fortfarande kämpar. Någon kanske precis har fått beskedet som jag fick för många år sedan; att man kanske inte kommer kunna få egna barn, någon kanske är mitt uppe i en tuff IVF, någon annan kanske har fått ett missfall nyligen eller bara kämpar lite extra mot drömmen om barn. Till er vill jag bara säga att jag vet vad ni går igenom och jag vet av egen erfarenhet att det inte finns något bra att säga som hjälper eller gör att det ens känns lite lättare men jag vill iaf skicka en stor kram till er ikväll!