Graviditeten vecka 34 och 35!
Swish sa det och så har det gått ytterligare någon vecka. Imorgon går vi in i vecka 36 vilket innebär att graviditeten är 35 fullgångna veckor. Ynka 37 dagar kvar till BF. Helt galet. Tiden rullar på i full fart och vi börjar nästan bli lite stressade över att vi inte förberett någonting över huvud taget inför minis ankomst (förutom att köpa dubbelvagn) men ändå tar vi inte tag i det någon gång.. Kanske nästa vecka?
Min kropp:
Alltså nu är jag stor minsann. Jag kände ju att det var lättare att andas och äta ett tag och de första veckorna efter att bebis fixerat sig kände jag verkligen hur hon hade sjunkit ner och gjort mer plats. Jag var så mycket smidigare allmänt då. Nu är
hon dock högt uppe igen men eftersom hon är fixerad så beror det väl helt enkelt på att hon växer och blir större. Shaving börjar bli lite bökigt och jag tar inte gärna på och av skorna 20 ggr per dag utan när de väl är på så får de sitta där, haha.
Jag är helt smärtfri graviditetsmässigt och mår verkligen precis som vanligt och känner mig precis som vanligt. Det är fortfarande lilla foglossningsfläcken som bråkas mest men den bråkas så himla lite så jag ska verkligen inte klaga. Trots att jag
känner mig enorm så mår jag faktiskt väldigt bra (eller "bra" med citattecken kanske jag ska säga.. endon och all skit den ställer till med är ju densamma as always men om man fokuserar på endast graviditeten så är jag nästan helt krämpfri
vilket är underbart) och jag tycker att även denna graviditet har gått otroligt smidigt och smärtfritt. Hade det inte varit för min vidriga endometrios så hade jag kunnat varit gravid jämt typ..
Jag har nu gått upp 7 kg i vikt sedan start. Jag väger mig aldrig och är inte så intresserad av vikten men jag vägde mig igår och då visade den på 7 kg+. Jag gick ju upp 8 kg med Lily och det känns väl som att jag kommer sluta på något mer än det men
jag är ganska obrydd när det gäller vikten faktiskt så länge den inte spårar iväg alltför mycket. Så länge jag ligger så här lite plus så tänker jag minsann fortsätta leva som vanligt utan att tänka mig för en massa.
Jag har fått två små bristningar på samma ställe som jag fick med Lily på "sidofläsket" på vänster sida. De försvann nästan helt efter graviditeten så jag oroar mig väl inte så jättemycket över dem men det sved ändå till lite när jag fick syn på dem ska
jag väl vara ärlig och erkänna.. Hoppas hoppas att det inte blir så mycket mer! Jag klarade ju mig så bra förra gången - låt det gå lika bra den här gången också. Jag ser inte skymten av den mörka hormonranden över magen ännu. Jag kommer faktiskt
inte ihåg om jag fick någon med Lily men jag tror att jag fick en liten. Jag har ingen den här gången än så länge iaf, undra vad som påverkar om man får den eller inte?
Bebis:
Bebis är nu ca 44 cm lång och väger vid veckans slut omkring 2380 g (men inte våran bjässe inte.. Hon "vägde ju in" på 2919 g på tillväxtultraljudet i måndags). Det centrala nervsystemet är snart helt klart och matsmältningsapparaten är nästan färdigutvecklad. Nu kan bebis själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Bebisen fortsätter att lägga på sig vikt och fyller nu ut nästan hela livmodern.
- Sammanfattat från appen Preglife.
Tankar:
Ju närmre BF vi kommer desto mer overkligt börjar det faktiskt kännas. Jag tyckte verkligen att jag var "med i matchen" någonstans i mitten av graviditeten men nu mot slutet känns det bara så himla konstigt och overkligt. Ska det komma en till liten
människa till oss bara sådär? Ska Lily bli storasyster och Hugo ska få ännu en liten tjej att hålla reda på och ha tålamod med? Ska vi bli tvåbarnsföräldrar? Ska vi översköljas av denna underbara kärlek som man känner till sitt barn direkt när man
får upp bebis på bröstet ännu en gång?
Man ställer sig även frågan om hur allt kommer gå; främst med tanke på mitt mående med mediciner och endometriosen. Kommer man palla? Såklart man gör det. Jag är faktiskt inte särskilt orolig egentligen för jag vet att allt löser sig tillslut men det
kommer ju helt klart vara annat nu när man redan har ett barn som också ska tas om hand. När Lily var liten så var ju allt fokus på henne och när hon sov så kunde man själv vila om man behövde det. Nu är det ju inte alls säkert att de matchar varandras
tider och det kommer ju helt klart vara dubbelt så mycket med två barn.. Åh hjälp. Jag känner mig så klar med två barn redan innan bebis nummer två har kommit, haha. Jag kan inte förstå hur man kan komma på att man vill ha typ 5-10 barn? Eller "bara"
4? Hur tänkte ni mamma och pappa? Fyra barn som är födda inom 5 år - hur orkar man?? Jag är såklart otroligt glad att vi är fyra syskon och våran lilla klan är det bästa som finns men jag skulle aldrig någonsin komma på tanken själv. Jisses.
Jag ska försöka att bara njuta av min lilla (stora) mage de sista veckorna nu. Sista veckorna som gravid någonsin!! Jag är fortfarande ingen magklappar-gravid som sjunger för bebisen i magen och ligger och pratar med den om kvällarna men jag ska
försöka njuta av magen på mitt sätt. Det är så himla häftigt att vi får vara med om detta ännu en gång! Jag tjatar nog ganska mycket om hur tacksam jag är över att det ens är möjligt att vi ska få en till liten familjemedlem men lyckan är vekrligen
total. Tänk att jag för drygt två år sedan hade ställt in mig på att jag inte skulle kunna få några barn och snart har vi TVÅ!!
Kulan i vecka 35.
Tänk att hon faktiskt ligger där inne. Så långt borta men ändå så himla nära!
