evisvardag.se

Imorse var Lily verkligen världens jobbigaste unge. Hon klättrade upp på köksbordet säkert 10 ggr, slängde frukosten på golvet, plaskade (läs badade) i Hugos vattenskål, rev ut alla skor från skohyllan över hela hallgolvet, tömde blöjskåpet ut på golvet gång på gång, drog av sig skor, mössa och strumpor och slängde ifrån vagnen hela vägen till förskolan. Hon var en riktigt envis och trotsig liten skitunge och mitt humör var inte på topp tillslut. Idag är första gången någonsin som jag verkligen tyckte att det var skönt att lämna henne på dagis för hon var verkligen jobbig (jag led även med personalen som inte bara har en trotsig unge att ta hand om utan 16!!). 

Men så blev jag påmind om att njuta och ta tillvara på allt när den här fina dikten (nedan) dök upp på fb ännu en gång.. Den är så fin och så sorglig på samma gång och jag får alltid samma delade lycko-/sorgkänsla när jag läser den.. 

Lily växer och blir så stor och hon måste ju få testa gränser och lära sig vad som är rätt och fel för att kunna bli en fin människa som kan bete sig och som vet vad man får och inte får göra men jisses så jobbigt det är ibland. Jag har sagt att jag aldrig ska klaga över att vara mamma någonsin för jag tycker att det är alldeles för mycket sånt överlag. När man sitter där och har fått sin sjukdomsdiagnos och har ställt in sig på att man inte kommer kunna få egna biologiska barn någonsin så svider det så mycket att läsa om "otacksamma" föräldrar som inte gör annat än att gnälla över hur jobbigt det är att vara förälder och hur de klagar på sina små minimänniskor och allt bråk och stök de ställer till med hela tiden.. Det är bara inte rätt att gnälla över sånt som många människor skulle göra allt för att få uppleva. Men det är absolut tufft att vara mamma ibland samtidigt som det är det bästa jag någonsin fått vara med om. Och som vanligt går det ett litet tag när man lämnat henne på förskolan och så vill man bara få hem henne igen, kramas och busas i mängder. Jobbig eller helt underbar - hon är ju världens bästa tjej oavsett! 

Det finns en sista gång för allt.

Det kommer en tid när du kommer att mata ditt barn för allra sista gången.

En tid när de kommer somna på dig efter en lång dag, och det blir sista gången du någonsin håller ditt sovande barn.

En dag kommer du att bära dem på höften och sätta ner dem, och aldrig lyfta upp dem på det sättet igen. 

Du kommer tvätta håret i badet en kväll, och från den dagen och framåt vill de bara bada ensamma. 

De kommer att hålla handen för att korsa vägen, och sedan aldrig sträcka sig efter din hand igen. 

De kommer smyga in i ditt rum vid midnatt för att kramas, och det blir sista natten någonsin du vaknar av detta. 

En eftermiddag kommer du att sjunga "hjulen på bussen" och göra alla övningar till, sedan sjunger du aldrig den sången igen. 

De kommer att pussa dig hej då vid skolan, och nästa dag kommer de att be att få gå till skolan själva. 

Du kommer att läsa en sista god natt-saga, och tvätta ditt sista smutsiga ansikte. 

De kommer att springa till dig med utsträckta armar och bli upplyfta, för den allra sista gången.

Och saken är den att du kommer inte ens veta att det är sista gången. 

Tills det inte blir några mer tillfällen. Och även då kommer det ta ett tag att inse. 

Så medan du lever i dessa stunder, kom ihåg att det finns bara ett antal tillfällen, och när de är borta, kommer du längta efter ytterligare en enda gång. En sista gång ♡