Inga fosterrörelser!
Nu vill jag faktiskt bara få ut henne så att man slipper den här oron... Att inte känna rörelser kan ju få vem som helst att nojja upp sig. Särskilt med tanke på att alla läkare säger att "man ska känna lika mycket rörelser som vanligt så det ska inte
bli mindre ju längre tiden går" och jag har gått från att känna fosterrörelser bokstavligt talat 24-7 till att känna... nada. Det var ju skönt att allt såg bra ut men det är ju fortfarande svårt att veta om allt är bra eller inte i fortsättningen
utifall hon fortsätter vara så här lugn men att allt ändå ser bra ut när de kollar alla värden på plats. Hur ska man veta??
"Om du inte känner några rörelser de närmsta dagarna så hör av dig igen!" var det sista läkaren sa innan vi åkte. Well kan lilla mini i magen bara bli lika aktiv som vanligt igen så att man slipper fundera och oroa sig isf? Eller bara
bestämma sig för att komma ut helt enkelt! Glöm allt jag sagt om att vi inte är redo... VI ÄR REDO NU!!! Framförallt så inser man hur mycket man längtar efter den här lilla minin när man börjar tänka att allt kanske inte står rätt till. Det får
bara inte hända något - vi behöver dig i våra liv! Vi har väntat så länge på dig nu lillasyster så det är dags att sluta skrämma upp oss och bara komma ut till oss istället. Pappa, mamma, storesyster och storebror längtar alla ihjäl
oss tills vi får träffa dig älskade lilla plutt!
