evisvardag.se

Jag har visst missat att uppdatera er om graviditeten de senaste veckorna, sorry för det. Veckorna springer fortfarande förbi och ju närmre BF vi kommer desto overkligare känns allting. Egentligen kan ju bebis bestämma sig för att komma när som helst nu men vi är så himla oförberedda fortfarande. Hon är så efterlängtad och vi spricker av nyfikenheten att få träffa henne såklart men det känns bara så himla konstigt att vi ska få en till liten familjemedlem. Det borde vara mer självklart den här gången eftersom vi har gått igenom allt detta en gång tidigare men jag har liksom inte hunnit med att bearbeta tanken den här gången för att det blir så mycket fokus på annat; mest Lily. 

 

Just nu är vi i vecka 38 och det är 17 dagar kvar till BF. Helt sinnessjukt! 

 

Min kropp:

Min kropp har de senaste veckorna bara släppt de få gravidkrämporna som jag har haft under den här graviditeten och allt är bara borta. Förutom endometriosen så mår jag strålande. Jag har inte haft ont i ryggen över huvud taget den här graviditeten och jag har ju bara haft lite problem med foglossning men även den är ett minne blott. Jag känner mig inte ens stor och tung utan jag blir fortfarande chockad ibland när jag ser mig själv i spegeln.. Just ja, jag är ju höggravid och ska föda vilken vecka som helst nu. Så sjuk! Jag smäller fortfarande igen bildörren på magen för att jag glömmer bort att jag är tjock och jag går in i saker med magen hela tiden för att den liksom inte gör sig särskilt påmind längre. Jag hade helt enkelt mått så himla bra nu om jag hade varit endometriosfri (och medicinfri). Endometriosen är dock ganska jobbig för tillfället och jag tror att den är extra jobbig nu för att bebis är så stor. Det drar och gör ont i alla sammanväxningar och härdar för att det är trångt där inne och att gå på toa, både lilla och stora, är sån himla plåga. Hjälp vad ont det gör. 

Jag "sover" hela nätterna utan att behöva springa på toa. Jag vaknar dock 300 ggr per natt av endometriossmärtorna men det är så skönt att slippa gå upp på toa hela tiden som jag vet att många har problem med på slutet av graviditeten. 

Kroppsligt så är den här graviditeten en dans på rosor.. Endometriosen är ju vidrig även när jag inte är gravid så den kan man ju egenltigen inte räkna in under kategorin ´gravidmående´ så jag skulle säga att även den här graviditeten har varit så himla problemfri och enkel. Hade jag inte haft endometrios och behövt operera bort allt så hade jag kunnat varit gravid hur många gånger som helst. Om jag hade velat haft många barn dvs, men det vill vi ju inte haha. 

 

Bebisen i magen:

I de senaste veckorna står det mest om hur lång bebis är och hur mycket hon väger osv. Nu i vecka 38 står det att bebis precis har passerat 3 kg och man ba.. Kom igen! Det gjorde våran för flera veckor sedan?! Hur stor kommer våran lilla tjej att hinna bli innan det är dags för henne att titta ut egentligen?? Bebis är iaf färdigbakad och ska egentligen bara biffa på sig tills det är dags för förlossningen. Det står också att det är väldigt viktigt att man känner fosterrörelser flera gånger per dag och den punkten gör mig alltid lika nojjig. Har jag känt något idag? När kände jag senast? Är det inte lite mindre idag än igår? Så håller jag på... Jag tror att det är ganska normalt att bli lite extra orolig de sista veckorna. Det är så nära nu men samtidigt är det fortfarande så mycket som kan hända. 

 

Tankar:

När det gäller tankar så har jag inte så mycket mer att tillägga.. Allt känns sjukt overkligt, det är dags att ta tag i det här med att göra oss redo för minis ankomst men utöver det så rullar väl vardagen mest på.

 

Peppen inför förlossningen har väl avtagit litegrann också, haha. Innan har jag verkligen längtat efter den men nu är jag lite mer neutral. Det är en sjukt mäktig upplevelse och det kommer bli sjukt mäktigt men just nu känns allt bara lite luddigt med tanke på bebis storlek osv. De vill avvakta en ev. igångsättning så länge som möjligt men samtidigt får inte bebis bli för stor... Jag har tid hos BM i veckan och sen har vi tid för tillväxtultraljud på specialistmödravården nästa vecka, efter det får vi väl se vad de kommer fram till. 

Övrigt? Jag tänker att jag ska amma även den här gången men jag längtar inte ritkigt efter det direkt. Jag tyckte ersättning var så mycket bättre och jag var inte alls någon amma-mamma men eftersom amning är det bästa för bebis så tänker jag köra på det om allt funkar lika problemfritt den här gången. Jag ammade ju Lily i 4 månader och jag kan tänka mig att det blir något liknande även den här gången.

Vi kommer behöva vara kvar på sjukhuset i ca 3 dagar även efter den här förlossningen även om allt går bra pga att jag tagit starka mediciner under graviditeten. De vill ha bebis under uppsikt lite längre då för att se så att mini klarar av livet utanför magen utan några komplikationer. Vi kommer sakna ihjäl oss efter Lily och Hugo de dagarna men det ska nog gå bra! 

 

Just nu hoppas jag bara att allt får gå bra sista tiden. Jag tycker jag hör storys från alla håll om människor som förlorar barn i slutet av graviditeten, under förlossningen eller under de första veckorna hemma med plötslig spädbarnsdöd och allting. Ush jag vill inte ens tänka på det. Jag vill och hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra de sista veckorna nu och att vi får en frisk liten lillasyster snart som den sista självklara pusselbiten till vår familj! 

 

Magen vecka 38 (37+3)