evisvardag.se

I förmiddags tog vi en helt underbar promenad på 1,5 h i vårväder! Jag hoppas att vintern är över nu för den här gången. Vi har ju verkligen hunnit haft en riktig vinter redan med massor av snö så nu är man liksom nöjd med vinter.. Nu är vi redo för vår, sol och värme!  

Klockan var 11 när vi kom hem igen.. Det är härligt när man "drar igång dagen" (förhållandevis) tidigt. Man hinner så mycket mer då. Vissa helgmornar slöar vi bara framför Nyhetsmorgon till 11.30 men när jag har en bra dag och när vädret dessutom bjuder på strålande sol så kan man ju inte slösa bort en hel förmiddag på att göra ingenting.

Underbara dag! Jag får sån himla energi efter ett smärtskov och när jag äntligen får må lite bättre igen.. Idag vill jag typ göra allt på samma gång; börja jobba, boka in mig på att göra Klassikern under året, åka till stugan och göra den redo för att kunna börja vara där igen, måla om lite möbler som väntar på att bli fixade, gå ut och ta en fika, fixa på gården här hemma, rensa igenom min garderob, hälsa på folk, göra klart och fixa om här hemma och åka och bada med min lilla familj.. Och så får jag alltid lyckorusens lyckorus. Allt är så vackert, världen är så underbar och livet leker. Så typiskt mig. Jag har ju skrivit det förr men jag tror nästan att endometriosen har fått mig att bli bipolär eller något. Endometriosen och smärtan gör så att mitt humör går väldigt upp och ner. Under tuffa smärtskov så blir jag väldigt orkeslös, tappar lusten till det mesta och jag kämpar mig igenom varje dag. Världen känns ganska grå och trist. När jag äntligen får må lite bättre igen börjar världen runt omkring mig leva, allt får färg igen och jag blir näst intill manisk - jag måste göra allt och ta igen allt jag missat under min "låga" period! Allt känns roligt och allt ska upplevas. Smärt-bipolär finns nog inte som diagnos riktigt (ännu) men hade den funnits hade jag nog satt mig själv under den diagnosen på direkten.. Det är iaf skönt att ha kommit på och lärt sig hur man funkar. Det är lättare att förstå sig på sig själv då, varför man gör som man gör ibland och det är lättare att "stoppa" sig själv när det spårar iväg för mycket åt något av hållen. Jag vet ju att det är min sjukdoms-situation som gör att livet ser ut så här för mig just nu men jag låter det vara så. 

Nu ska vi fortsätta njuta av det fina vädret här hemma!