Promenad!
Och hon höll vad hon lovade. Men innan helvetet på jorden bröt ut så somnade hon och sov gott halva promenaden. Det här går ju riktigt bra tänkte jag... tills hon vaknade. De sista 30 minutrarna av promenaden skrek hon. My
goood vad hon skrek. De längsta 30 minutrarna i mitt liv. Jag trodde att hon hade bajjat ner sig eller något för att hon var så galet missnöjd, men så när vi rullade in på uppfarten hemma slutade illvrålet helt plötsligt tvärt
och så smög det fram ett leende. Lilla skitunge.
Det var iaf en otroligt fin dag och jag är glad att vi tog oss ut! Fina Östhammar! Jag fick nästan lite vårfeeling när vi var ute. Det kanske är tidigt att få det redan i februari med tanke på vilken vinter vi hade för bara en vecka sedan, men man
kan ju hoppas att våren kommer tidigt i år!