Promenad!

En blick säger mer än tusen ord sägs det, och den här blicken säger klart och tydligt: "Varför envisas du med att sätta mig i den här skiten? Du vet ju att jag avskyr det?! Jag ska göra den här promenaden till den värsta genom tiderna så att du ger  upp det här med vagnpromenader en gång för alla cause I’m soo over this shit!" 

(null)

Och hon höll vad hon lovade. Men innan helvetet på jorden bröt ut så somnade hon och sov gott halva promenaden. Det här går ju riktigt bra tänkte jag... tills hon vaknade. De sista 30 minutrarna av promenaden skrek hon. My goood vad hon skrek. De längsta 30 minutrarna i mitt liv. Jag trodde att hon hade bajjat ner sig eller något för att hon var så galet missnöjd, men så när vi rullade in på uppfarten hemma slutade illvrålet helt plötsligt tvärt och så smög det fram ett leende. Lilla skitunge. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Det var iaf en otroligt fin dag och jag är glad att vi tog oss ut! Fina Östhammar! Jag fick nästan lite vårfeeling när vi var ute. Det kanske är tidigt att få det redan i februari med tanke på vilken vinter vi hade för bara en vecka sedan, men man kan ju hoppas att våren kommer tidigt i år!