I love my mummy sooo much!

Alltså Lily är så underbar på mornarna.. Man vaknar på morgonen av att man hör en lycklig liten tjej som sitter och bubblar, busar och skrattar med sina gosedjur i sin säng. Älskar hennes morgonhumör!! Så himla glad liten tjej! Morgonmyset när man hämtar över henne till oss ett tag och ligger och gosar lite innan det är dags att gå upp är maxat! 

Gulligaste tröjan! Älskar gult - världens gladaste färg!! Texten fick följa med på köpet, haha.. 

(null)

(null)

Vi tog en promenad till förskolan idag igen! Btw. Jag fick hem nya trådlösa hörlurar igår och jag äälskar dem. De kostar ynka 199 kr på netonnet och ljudet är awesome! Bästa! Tips tips! Batteritiden är 10 h.. Hur kan något så bra vara så billigt?? 

(null)

Lily myste nöjt i vagnen hela vägen till förskolan.. Vilket njut!

(null)

Nu är jag och Hugo hemma igen! Jag ska nog försöka att ta det liite lugnt idag trots att jag mår bättre nu. Det hade varit så skönt att få må så här ett tag nu och jag vet att vila gör sitt till för att hålla smärtnivån nere.. Om jag smackar på och kör full fart så är smärtskoven snart tillbaka. De kommer ju förr eller senare ändå i vilket fall som helst men det känns dumt att jag själv ska snabba på ännu en tuff period för att jag inte tar det lugnt och låter kroppen få vila.

Det är ändå sjukt.. "Tänk att de flesta människorna mår så här, eller till och med bättre, varje dag! De vaknar liksom på morgonen helt friska utan någon sjukdom som förstör och utan någon smärta!" sa jag till Johan igår. Det gick liksom upp för mig att "alla andra" lever ett liv utan (fysisk kronisk) smärta. Jag ligger väl på kanske 4-5 i smärtskalan nu när smärtnivån har gått ner och jag tycker just nu att jag lever livet for sure. Drömmen. "De har ju ingenting att jämföra med och när man inte är sjuk eller har det tufft så vet man ju inte hur bra man faktiskt har det!" svarade Johan och han har såklart en poäng. Man är dålig på att vara tacksam och uppskatta det man har förrän man inte har det längre. Under tiden som man inte har några stora problem så lyckas man liksom göra små problem till stora, bara för att man inte har något att jämföra med. Det är synd att man ska behöva förlora något, bli sjuk, hamna i en jobbig situation eller vara med om något hemskt för att man verkligen ska uppskatta livet på riktigt. Men åh vad man uppskattar allt lite extra de dagarna som man mår bättre, när man så pass stor del av tiden annars mår dåligt!