evisvardag.se

Jag har tänkt en hel del på det här med uppfostran den senaste tiden.. Det är helt galet ändå att vi har två små personer nu som vi måste lära vad som är rätt och fel, göra dom till fina små människor, förbereda dem för livet och supporta dem genom åren. Vilket ansvar.

Vårt mål är att Lily och Belle ska bli självständiga tjejer, att de ska våga tro på sig själva och att de ska ha självförtroende och självkänsla så att det räcker och blir över. Vi vill att de ska våga drömma stort, utmana sig, stå upp för sig själva och andra omkring sig. Vi vill att de ska bli snälla, omtänksamma, godhjärtade och lyckliga små människor med livsglädje och nyfikenhet och att de när den dagen kommer har fått tillräckligt med sig ifrån oss så att de är mogna att klara sig själva och stå på egna ben (alltid med oss som stöd i bakgrunden dock). 

Problemet med ouppfostrade barn är att man helt enkelt inte gillar dom.. Mamma har alltid sagt att det är viktigt att man beter sig; "Jag och pappa kommer alltid att älska er oavsett vad men människor omkring er kommer inte tycka om er om ni inte beter er!" Och som det stämmer. Alltför ofta träffar man på jobbiga barn som inte ens kan bete sig bland folk och ens första tanke är ju just det; vilka sjukt jobbiga ungar! Man blir irriterad på dem fast det i själva verket är föräldrarna man ska bli irriterad på. Självklart har vi alla olika syn på vad "bete sig" och "bra uppfostran" innebär och jag har nog ganska höga krav på barn just för att jag inte är någon sån där barnmänniska. Jag tycker att barn allmänt är ganska jobbiga (tydligen extremt känsligt att säga det högt och som det skapar reaktioner omkring en men det är faktiskt så jag känner) och för såna som mig är nog kraven lite extra höga på barn. Med det sagt är jag nog ingen super-uppfostrare för det, det kommer såklart vara folk som tycker att vi uppfostrar våra barn "fel" men så kommer det ju alltid att vara. 

Det bästa tipset för att ta reda på vilken uppfostran man vill ha är nog att umgås med andra barnfamiljer. Man märker direkt vad man "stör sig" på hos barnen (och föräldrarna...), vad man själv skulle ha gjort annorlunda eller vad man själv prioriterar och tycker att är viktigt. Men för det dömer jag ingen, det är viktigt att poängtera. Det är ju extremt känsligt det här med barnuppfostran (eller snarare att ha åsikter allmänt) och att man på något sätt dömer andra så fort man har en åsikt men jag har inga problem med att säga vad just jag tycker att är rätt och fel på det här sättet (jag skulle dock aldrig påpeka någon annans uppfostran specifikt utan var och en gör ju som man vill, men bara för att det passar för någon annan så behöver det ju inte passa för just oss). Jag kanske trampar någon på tårna med mina åsikter men jag är ju ingen som vet bäst eller gör rätt hela tiden och att alla andra därmed gör fel - jag förklarar bara hur vi gör och vad vi anser vara det rätta sen gör ju såklart alla som man vill.

Något som vi tycker att är väldigt viktigt är att barn leker och vi är nog ganska "gammaldags" när det gäller barnuppfostran och utvecklingen i just den kategorin. Vi har sagt sedan innan vi fick barn att vi absolut inte vill att våra barn ska bli stillasittande skärmbarn. Det händer näst intill aldrig att vi slår på tvn/film till Lily för vi anser inte att en 1,5 åring behöver sitta framför en skärm på det sättet över huvud taget. Hon har aldrig varit särskilt road av att sitta stilla framför tvn heller men även om hon hade varit det så hade vi nog försökt att hålla det sällan ändå. Vi vill att hon ska leka istället. Det kommer såklart bli mer och mer tv/film ju äldre hon blir och även nu mot hösten och vintern men i sommar kan jag räkna på en hand hur många gånger hon tittat på någon skärm över huvud taget. Ibland hade det dock varit skönt om hon faktiskt gillade att titta på film och satt stilla när hon gjorde det för då hade man kunnat kört easyway och satt henne där när man behöver få saker gjorda men jag antar att vi får "skylla oss själva" som inte gjort henne intresserad av det helt enkelt.. MEN! Jag är helt övertygad om att det intresset kommer och vips så måste man dra henne därifrån.

Hon får aldrig använda våra telefoner heller utan de är våra. Vi FaceTimear varje dag så det är ju inte så att vi gömmer telefonerna på något sätt men hon får liksom inte sitta och trycka själv. Däremot älskar hon att låna andras telefoner som hon faktiskt får låna (de som inte är lika hårda som mamma och pappa haha) och då är det roligt minsann.

Vi läser extremt mycket böcker hemma och vi lyssnar väldigt mycket på musik och Lily älskar båda delarna så mycket. Jag själv läser väldigt mycket och jag är glad att hon också har blivit en liten bokmal. Och så älskar hon att dansa och ha disco. Jag tror mycket mer på böcker och musik än padda och tv; jag tror att det ger henne mer fantasi och lekglädje än vad en skärm gör. Vi själva tittar ju på ganska mycket film på kvällarna och jag sitter ju såklart ganska mycket med både telefon och dator pga bloggen och samhället i allmänhet så våra barn kommer ju såklart få använda skärmar (vi är ju inga stenåldersmänniskor) men vi tror att det kan vara bra att hålla det borta så mycket som möjligt när de är så pass små. iPad är ju till och med en del i förskolan så hon kommer få sin dos oavsett och hon har en egen hemma också men tack och lov används den än så länge väldigt sällan (inte använd sedan resan till Thailand i mars). Jag börjar dock ändra mig lite nu ju äldre hon blir och jag kan tänka mig att vi börjar släppa på det här mer och mer, men det är så vi har kört so far. Men för att vara tydlig: Självklart tittar hon på tv - jag la ju upp ett inlägg senast förra veckan när Lily satt och tittade på Babblarna med Hugo, men vårt mål är "så lite som möjligt" när de fortfarande är så pass små så att de egentligen inte behöver det. 

En annan viktig grej för oss är att Lily kan sitta stilla och äta i lugn och ro utan att stressa. Vi vill kunna ta med henne på middagar, gå ut på restaurang eller bara sitta och äta hemma i lugn och ro utan att hon behöver bli "road" under tiden - hon ska helt enkelt fixa det utan massa annan underhållning. Det ska liksom räcka med att bara sitta och umgås och prata med oss andra runt bordet. Ingenting är lugn och ro med våran Lily så det är ju lite smått kaosartat ändå men vi har åtminstone trevliga frukostar, luncher och middagar där vi sitter och pratar och har det roligt utan massa annat som ska få henne att sitta stilla. Hon klättrar såklart, kladdar, tröttnar och vi leker att skeden är en brumbrumbil för att måltiderna ska bli roliga men vi umgås åtminstone. Jag tycker att många föräldrar kör easy-way lite väl mycket just när det gäller det här med att äta och så ställer de en padda framför barnet och vips så sitter barnet där som ett ljus, eller så har man leksaker med sig vid bordet samtidigt som man äter. Men jag säger såhär; lyckas vi få vårat vilddjur Lily att äta en måltid på 15-30 minuter utan massa annan underhållning än oss själva så kan vem som helst klara det bara man vill. 

Lily älskar att äta och att sitta där vid matbordet och bara umgås och jag är så glad för att det funkar så bra. Eftersom Lily älskar att äta så kör vi aldrig den här "sitt kvar tills du ätit upp" utan är hon inte hungrig någon måltid så är det så men vi är noga med att hon smakar och vågar testa nya saker hela tiden. Hon får inte springa runt och äta utan när man väl bestämmer sig för att lämna bordet så är måltiden slut. 

Jag skulle nästan säga att dessa två grejer är det som vi är mest noga med. Utöver det är vi nog ganska chill som föräldrar. Vi tar allt lite som det kommer, är inte så rutinstyrda, vi låter Lily liksom köra sitt race och så stöttar vi upp där det behövs. Men hon får faktiskt göra mycket själv redan och vi daltar inte så mycket med henne. 

För mig är det viktigt att ge barnen tid. Vi vill ge dem uppmärksamhet och vara närvarande när vi umgås och då lägger vi allt annat lite åt sidan. Jag sitter inte och skrollar Instagram medans vi leker utan då är jag 100% närvarande. Jag kan dock låta henne greja med sitt och då ta fram något annat att fixa med själv men när vi leker och hänger så gör jag det helhjärtat.

Något som jag också tycker är viktigt är att man lär barnen att man svarar när någon pratar med en, att man ser folk och att man tackar för sig. Nu är ju Lily så pass liten fortfarande men vi pluggar stenhårt med att man ska säga tack och det där gulliga "tack-tack" som kommer av sig själv ibland gör ju att man smälter tre varv runt jorden. Hon älskar att heja på folk som vi möter när vi är ute och det är roligt att hon börjar bli en social liten person som tycker om människor.

Jag tror verkligen att barn lär sig att det är skillnad på människor och platser och vi har alltid låtit family göra på sitt sätt när de är barnvakt åt Lily. Vi skulle aldrig säga till folk hur de ska uppfostra Lily när de har henne utan hos dem är det deras "regler" som gäller. Hon vet redan att det är skillnad på att vara hemma och att vara hos farmor och farfar, morfar eller mormor. Hon kör med dem såå mycket mer dock och hon har dem alla lindad kring lillfingret men så ska det väl vara när man är barnbarn. Lily har ju forfarande koll på att allt är som vanligt när hon kommer hem igen och hon vet att det inte är någon idé att försöka med oss. Sen kan våra kära föräldrar få sig en och annan känga ibland för att de puttinuttar så himla mycket med sina barnbarn och man undrar liksom vad som hänt med dem sedan man själv var liten men det är en annan historia, haha. 

Åh vad jag önskar att vi lyckas uppfostra två starka, snälla, omtänksamma, självständiga, målmedvetna, drivna tjejer som står upp för sig själva, har skinn på näsan, fötterna på jorden men som inte nöjer sig med annat än det bästa. Jag hoppas att de kommer få vänner som gillar dem, att de kommer bli omtyckta i samhället och att de kommer uppföra sig som man "ska". Det här med att uppfostra sina barn är den viktigaste, tuffaste men också den mest spännande uppgiften man har här i livet och det ska bli så roligt att få följa våra tjejer. Att överösa dem med kärlek är trots allt det absolut viktigaste. Så länge de åtminstone känner sig älskade så är jag nöjd, då tror jag att allt annat följer med lite "på köpet". 

Hela lilla familjen i stugan för några veckor sedan!