evisvardag.se

Den lilla har helt klart någon form av.. problem.. Jag tror att det är magen. Det måste vara något mer än bara närhetskrank för så här närhetskrank kan man liksom inte vara så min gissning är magen. Jag vet inte om man kan kalla det kolik men hon är missnöjd i princip hela dagarna. Inte så att hon skriker hysteriskt men hon är missnöjd. "Enda gången" hon är nöjd är när man går runt och guppar på henne men att lägga ifrån sig henne går inte ens i 30 sekunder för då har tredje världskriget hunnit bryta ut så att bara gå på toa på dagarna drar ju igång hela orkestern så att säga. Hon skriker i vagnen, hon skriker i bilen, hon skriker i babysittern.. men så kommer hon upp i famnen och då var allt helt plötsligt jättebra. När man väl fått henne nöjd funkar det ibland att sätta sig ner med henne på sig men ibland börjar det hela om igen och man får gå runt och lugna henne på nytt. Utöver gnälliga dagar så kör hon oftast typ 2-3 h skrik på kvällen (ibland något kortare och vid enstaka kvällar inte alls) men sen går det helt plötsligt bara över och så blir hon lugn och somnar för natten. Nätterna är ju istället helt galet bra så det är jag evigt tacksam för men mornarna med båda barnen när jag är själv med dem innan jag lämnat Lily på förskolan är de tuffaste någonsin. Man måste göra Lily klar för en dag på förskolan och så vill man även hinna ge henne lite tid och uppmärksamhet eftersom man ska vara ifrån henne hela dagen men det är i princip omöjligt. Man får helt enkelt bara lägga Belle i vagnen och låta henne skrika och försöka göra en sak i taget tills klockan blir 9 och det är dags för lämning. Jag saknar Lily precis hela tiden, även när hon är hemma, för man får liksom aldrig riktigt möjlighet att bara hänga med henne när den lilla kräver så mycket! 

Jag och mina fyra syskon är födda inom loppet av 5 år så vi är väldigt tighta i ålder allihopa och mamma var hemma med oss alla, ingen av oss gick på förskolan förrän jag började skolan. När hon var här i veckan kläckte hon ur sig "Det är verkligen tufft och fullt upp om dagarna! Vi är två som hjälps åt när jag är här och ändå får vi knappt någonting gjort!" och det kändes på något sätt ändå ganska skönt. Om till och med hon tycker att det är lite jobbigt som har varit hemma med fyra (visserligen snälla haha) småbarn så är det väl kanske inte så konstigt att jag är helt slut när jag dessutom är sjuk och inte mår bra. För det är ändå det som är det absolut jobbigaste; att jag inte mår bra. Smärtan är vidrig och äter upp mig inifrån och trots att hela kroppen skriker åt mig att jag behöver vila/lägga mig ner/ta ett bad/inte lyfta så är det ju bara att knuffa det åt sidan och fortsätta kämpa på. Life goes on såklart och jag ÄR tacksam för att jag får vara mamma till två fantastiska små tjejer men för det kan det vara jobbigt. Och det är det verkligen.

Tänk att den här lilla gullungen kan ställa till med så mycket kaos! <3