Graviditeten vecka 29!
Nu är vi inne i den tredje trimestern och det innebär att BF närmar sig med stormsteg. Halva april har redan gått, snart är det juni och då kommer bebis!!
Kroppen:
Sammandragningarna håller i sig och är verkligen kraftiga men jag är faktiskt inte så orolig. Jag försöker ta det lugnt och inte bära mer än nödvändigt som de sa när jag kollades upp på förlossningen förra veckan men annars lever jag på som vanligt. Bebis
är extremt vild och sover aldrig och jag blir nästan åksjuk av alla rörelser ibland, haha. Jag tyckte ju att det var superkonstigt att man skulle känna sparkar och sånt innan jag blev gravid första gången och jag trodde nästan att jag skulle få någon
sån där konstig "alien-känsla" när det började men så känner jag inte alls nu. Det känns bara så självklart att bebis ligger där inne och vrider och vänder på sig. Men det börjar bli trångt nu. Jag märker att jag blir mätt snabbare, kissnödig hela
tiden och det börjar bli lite tyngre att ta riktigt djupa andetag. Och man märker att bebis får böka mer än tidigare för att röra på sig.
Foglossningen är helt borta och jag har inte ont någonstans förutom i magen. Sjukt men samtidigt så skönt, haha. Jag fick ju en del ont i ryggen med Lily på slutet under graviditeten men än så länge har det inte visat sig under den här graviditeten vilket
är superskönt. Jag skulle nog säga att jag inte känner mig särskilt gravid alls just nu, jag känner mig liksom inte så påverkad av det. Jag känner mig precis som vanligt (fast lite tjockare). Därför är det extra skönt att bebis är vild
och kickas mycket så att man ändå vet att hon mår bra där inne.
Bebis:
Bebis är nu ca 35 cm från huvud till fot och väger runt 1,4 kg. Hjärnan och de inre organen fortsätter att utvecklas och bebis lägger på sig mer vikt. Bebis fortsätter att sparka och röra på sig men det blir mer och mer trångt där inne.
Sammanfattat från appen Preglife
Tankar:
Det slår mig verkligen ibland att det här är sista gången ever som jag är gravid. Många säger nog så; att det här är minsann sista barnet, men för mig är det definitivt så då jag tänker operera bort livmoder efter att bebis är född och allt är läkt och
redo för operationen. Efter att bebis är född så ska jag fokusera på att få mig själv att bli så "frisk" det bara är möjligt med min svåra endometrios/adenomyos och fokus ska vara på att må bra, eller åtminstone att må bättre.
Jag vill börja leva på riktigt, jobba igen, träna och bli en "vanlig" människa som inte är sjuk och som inte är fånge i sin egna kropp. Jag hoppas att det är möjligt och som jag längtar. Men jag är för evigt tacksam att det gick att bli gravid och
att livmodern klarade av inte bara en utan två graviditeter trots att den är så sjuk som den är.
Jag har släppt ganska mycket orostankar vilket är ganska skönt. De kommer ändå ibland såklart men det blir mer och mer sällan. Innan har jag knappt vågat räkna med att allt ska gå bra och när jag har sagt/skrivit något som att "I juni när bebis
kommer" så har jag liksom alltid velat lägga till "om allt går bra!" Nu tänker jag bara att det är klart att allt kommer gå bra och att bebis kommer till oss i juni. Jag har nog försökt att inte ta ut något i förskott tidigare och jag har
nog velat förbereda mig på att allt faktiskt kan hända men jag tror inte att det spelar någon roll längre.. Skulle något hemskt hända tror jag att det är helt omöjligt att vara "förberedd" på det ändå och det känns bara dumt att oroa sig i onödan.
Jag ska försöka att bara njuta av sista tiden som gravid och fortsätta längta efter vår sista lilla pusselbit till familjen.
En målbild jag har är helt klart att få presentera vår lilla mini för storasyster Lily (och storebror Hugo såklart). Hur häftigt kommer inte det bli?? Jag börjar bli sjukt taggad på förlossningen också och att få upp den där lilla klibbiga klumpen på bröstet efter att ha kämpat i timmar.. men det känns lite väl tidigt att börja tagga redan, haha. 78 dagar kvar till beräknad födelse, but who’s counting..
Här har ni magen i vecka 29!
Imorgon går vi in i vecka 30!! Galet!
