Svärishäng och visning!
Johan var inte färdig på jobbet förrän vid 19. Tills dess åkte jag och Lily och köpta thaimat så att maten skulle vara förberedd när han kom hem. Så går det när jag är matansvarig... När Johan kom hem blev det först nattning av Lily
för honom och sen har vi ätit middag och kikat på några avsnitt av Gåsmamman. Det är ändå något särskilt med svenska kriminalfilmer/serier.
Det är längesedan jag kände mig så här smärtpåverkad. Om det finns något som heter smärtdepression så har jag nog fått det... Jisses vad knäckt man kan bli av smärta som aldrig ger med sig. Huvudet spårar, humöret hamnar på bottens botten och energinivån ligger långt under noll. Jag vill bara dra täcket över huvudet och inte se skymten av verkligheten förrän jag mår lite bättre. Det börjar nästan bli lite tjatigt men fy tusan vad vidrig endometriosen är. Just nu känns det nästan som att livet handlar om att "överleva" och inte om att leva. Jag ställer in siktet på en dag i taget. Tänker jag för långt fram känns allt otroligt tungt och jag blir alldeles för stressad över att vara sjuk. Alltid när jag mår så här dåligt och har sådär vidrigt ont under en längre period så fastnar jag vid samma gamla tanke-vägskäl. Hur accepterar man att man är sjuk utan att bli bitter på livet? Vi har bara ett liv och jag önskar så mycket att jag fick maxa livet fullt ut istället för att hela tiden styra allt efter dagsformen och måendet. Oftast försöker jag att tänka positivt men just nu känns det bara som att jag håller på drunknar i allt som känns tufft.
Som vanligt är ALLT i mitt liv alldeles perfekt förutom att jag är sjuk men tyvärr så påverkas även det perfekta när jag mår så här. Det tar liksom bort glansen även från allt det fina och perfekta... Men jag är inte det minsta orolig över mig själv. Jag vet att jag kan få en liten dipp när supersmärtan hållit i sig för länge och det i sin tur gör att energin tar helt slut, men jag kommer alltid tillbaka igen när det lugnat ner sig lite och därför tillåter jag mig själv att "deppa" litegrann. Det vore väl nästan konstigt om man lyckades hålla humöret uppe jämt när man mår som man gör..
Jag ville väl mest bara förklara läget lite så ni förstår varför det är lite mindre (och kanske även lite tråkigare) uppdateringar för tillfället. Men håll ut. Det kommer (alltid) bättre tider igen.
Hoppas ni alla får en fin helg!