evisvardag.se

Ikväll var det dags för spruta.. Om en vecka väntar återföring om allt fortsätter att se bra ut. Vi vill båda så gärna att Lily ska få ett syskon och jag kommer med 100% säkerhet operera bort allt sen (helst nyss) så det är nu eller aldrig. Det här med att vänta några år på ett ev. syskon är alltså inget alternativ för oss och att skjuta på det bara för att vänta på bättre tider är inte heller ett alternativ, för det kommer inga bättre tider så länge endometriosen finns kvar.. och endometriosen finns kvar så länge de "smittade" organen finns kvar (utöver endometriosen så har jag även adenomyos vilket innebär att endometriosen även sitter i hela livmodern och den sortens endo går bara att få bort genom att operera bort livmodern)... Nu eller aldrig alltså och då föll beslutet över på ett (nästan) tveklöst nu. Det kan kanske verka märkligt att "slänga in" ett nytt IVF-försök mitt i allt när jag redan mår som jag gör men syskon är verkligen livet och jag önskar av hela mitt hjärta att Lily ska få uppleva den kärleken som jag har fått uppleva med mina syskon! Såå.. Let’s make a baby! Vi har två små embryon kvar i frysen ifrån plocket vi gjorde inför Lily, så vi hoppas att någon av dem klarar upptiningen så att den är redo och stark för inflytt till min mage om en vecka ish. Spännande! Nu håller vi tummarna.

Det kommer åtminstone bli lättare för oss att dra snacket "hur jag blev till" när barnen frågar i framtiden än vad det blir för er vanliga.. "Jo det fungerade så att mamma fick en spruta i magen och sen så åkte vi till doktorn som blandade ihop mamma och pappa och vips så var du färdig för att stoppas in i mammas mage där du växte i 9 månader innan du kom ut!" 

Piece of cake och inte det minsta generade kinder, haha.